Acta Orthopaedica Scandinavica

Sophus von Rosen och Knud Jansen

Sophus von Rosen. Prof. h.c. F.d. överläkare, ort. klin. Malmö, Sverige.
Den första fascikeln av Acta Orthopaedica utkom 1930. Om Actas tillblivelse är uppgifterna i NOfs protokoll ganska sparsamma. första gången Acta nämns är vid NOfs möte i Oslo 1929. I paragraf 12 står att Patrik Haglund föreslog startandet av en Acta Orthopaedica Scandinavica. Haglund framhöll “att specialortopedin i Scandinavien för att manifestera sin existens borde ha en special-tidskrift i likhet med andra specialiteter”. Att göra detta vore möjligt såväl beträffande tillgång på material att publicera som beträffande ekonomiska förutsättningar. I protokollet, skrivet av P. G. K. Bentzon, står också “Till yderlige begrundelse anför er Haglund förskjellige betraktninger over ortopediens nuvaerende stilling og fremtidsudsigter”. Haglund var känd för sin mångordighet, och det är kanske därför som hans “betraktninger” inte återgavs i protokollet men det skulle onekligen ha varit intressant att veta vad Haglund avsåg i sina “funderinger” över ortopedins framtida utveckling, måhända var det en vision av 1970-talets explosionsartade utveckling. I vilket fall som helst innebar hans förslag att enligt hans mening ortopedin i Norden nått en sådan utveckling att den var mogen för att bilda en helt självständig specialitet – trots att den fortfarande var uppdelad i tre, ganska skilda, intressesfärer: Vanföreanstalterna, Kustsanatorierna och de spirande Ortopediska specialavdelningarna vid större sjukhus.

Haglunds förslag stöddes av Bentzon, som föreslog att den nya Acta skulle vara ett obligatoriskt medlemsblad för NOf:s medlemmar. Det bestämdes att styrelsen skulle undersöka möjligheterna och framlägga förslag vid nästkommande årsmöte. Att Haglunds mening vägde tungt i församlingen får man anse som givet. Haglund hade 1923 skrivit dell första nordiska läroboken i ortopedi “Die Prinzipien der Orthopaedi”, och att han hade gott anseende också utomlands framgick med önskvärd tydlighet genom den festskrift som 1931 utgavs till hans 60-årsdag som vol. 67 i Acta Chirurgica Scandinavica. Den var på inte mindre än 978 sidor.

Bentzon var nära vän och medarbetare till den ene av NOf:s tre grundare, H. C. Slomann, som gått bort två veckor före mötet i Oslo.

I januari 1930 sammanträffade NOf:s styrelse till ett extra möte hos Patrik Haglund i Stockholm. Närvarande var Giertsen, Guildal, Langenskiöld, Haglund, Bentzon, Holmdahl, Asplund, Frising och Nilsonne. Bentzon redogjorde för överläggningar som gjorts med Levin & Munksgaards Förlag i Köpenhamn. Man enades om namnet Acta Orthopaedica Scandinavica. Tidskriften skulle utges av 10 redaktörer , vilka skulle satsa 200 kronor var till en garantisumma. Stiftarna av föreningen för utgivningen av Acta Orthopaedica Scandinavica var i stort sett desamma som Nordisk Ortopedisk Förenings styrelse.
I juni samma år avhöll NOF sitt XII:e årsmöte i Köpenhamn med P. G. K. Bentzon som president. Vid generalförsamlingens möte meddelade Bentzon att frågan om utgivandet av en skandinavisk ortopedisk tidskrift redan blivit löst, efter ett extra sammanträde av styrelsen i Stockholm ett halvår tidigare, och att första fascikeln av Acta Orthopaedica förelåg till skärskådande. Styrelsen föreslog generaIförsamlingen att tidskriften inte skulle vara obligatorisk för NOF:s medlemmar men att medlemmar av NOF skulle få ett nedsatt abonnemangpris, 18 kr. i stället för 25 kronor. GeneraIförsamlingen sanktionerade de vidtagna åtgärderna.
Patrik Haglund stod som “Editor” och P. G. K. Bentzon som “Redigenda curavit”, d. v .s. verkställande redaktör. I redaktionen fanns två representanter för vardera av de nordiska länderna, Danmark, Finland, Norge och Sverige. Från Danmark Poul Guildal och R. Hertz, för Finland F. Langenskiöld och A. J. Palmen, för Norge V. Bülow-Hansen och H. Sundt och för Sverige G. Frising och Sven Johansson. Som collaboranter för Danmark A. Berntsen, G. Chievitz, E. lenson och H. Scheuermann, för Finland R. Faltin och L. J. GZZonqvist, för Norge H. G. Gade, P. E. Giertsen och B. Mörk, för Sverige G. AsPlund, Kj. Bergman, H. Camitz, C. Holmdahl, E. Lindahloch H. Nilsonne.
På första sidan av Fasc. I fanns ett förord på engelska, franska och tyska där tidskriften presenterades som ett talrör för Nordisk Ortopedisk Förening, grundad 1919 på initiativ av Bülow-Hansen, Haglund och Slomann. NOF höll årliga kongresser, stod det skrivet, vid vilka “specialister på områden gränsande till ortopedin, särskilt företrädare för behandling av ben- och ledtuberkulos, också brukade deltaga”. Det stod också att samarbetet mellan läkare i de nordiska länderna var baserat inte endast på att man förstod varandras språk utan också på likheter i den medicinska utbildningen. Särskilt inom ortopedin hade dess utövare genom upptagande av ideer utifrån och genom arbetsmetoder och egna erfarenheter grundlagt en “Scandinavian orthopaedic school”. Som synligt bevis på denna uniformitet hade man nu beslutat att starta denna tidskrift. Den skulle utkomma med 4 fasciklar per volym och år. Från svensk sida är det ett observandum att inte Henning Waldenström var med bland grundarna av Acta Orthopaedica. Det antyddes att Waldenström skulle vara tveksam inför risken av en brytning med den kirurgiska moderdisciplinen med vilken NOF bl.a. vid organiserandet av nordiska sammankomster hade ett väl etablerat samarbete. Det är möjligt att detta var anledningen men det kan väl också tänkas att orsaken var att söka i de motsättningar som utan tvivel fanns mellan de olika intressesfärerna inom nordisk ortopedi, vilket ju skymtar i det citerade förordet till Acta, där ben- och ledtuberkulos betecknas som tillhörande ett gränsområde till ortopedin.
Actas första volym omfattade fyra fasciklar med sammanlagt 464 sidor. Där fanns referat av de vetenskapliga förhandlingarna från två NOF-möten med sammanlagt 104 sidor och därjämte 39 självständiga artiklar, varav 17 från Danmark, 9 från Norge och 13 från Sverige. Den innehöll dessvärre också minnesord över ännu en – Slomann var den förste – av “de stora Elefanterna”, Sinding-Larsen som oväntat ryckts bort i en hjärtattack.
I de närmast följande tre volymerna dominerade Sverige, i varje fall genom antalet artiklar. Beträffande publicerade arbetens längd kan nämnas att i vol. III fanns ett danskt arbete på inte mindre än 94 sidor och, trots längden, utan såväl sammanfattning som bibliografi. I samma volym fanns två helt små utländska arbeten, det ena från Frankrike, det andra från Grekland.
Att man närmade sig tidpunkten för Fatrik Haglunds pensionsålder med frånträde av den vid denna tid enda nordiska professuren i ortopedi kan utläsas ur vol. IV, där det fanns fyra arbeten av Sven Johansson och tre av Nils Silfverskiöld. Båda var bland de sökande till professuren. I vol. V förekom Henning Waldenströms första arbete i Acta och efter hans tillträde till professuren efter Haglund 1935 ingick han fr.o.m. vol. VI som medredaktör. Vid samma tid blev E. Flatou medredaktör för Norge, efter Bülow-Hansens bortgång.
Patrik Haglund gick bort i en hjärtattack 1937 och står därför fr.o.m. vol. IX inte längre som “Editor” utan i stället som “Fundator” på Actas omslag. Ny editor utsågs inte på många år. Actas löpande ärenden handlades fram till 1948 av Bentzon i hans egenskap av “Redigenda curavit”, och Bentzon kan utan överdrift betecknas som Actas eldsjäloch ledande kraft intill dess.
I början av 40-talet började en del svårigheter. Acta kännetecknas av långa arbeten fördelade på få författare. I vol. XIII fanns ett arbete på inte mindre än 152 sidor och hela årsvolymen hade endast 6 kompletta arbeten. Vol. XV utkom med endast 248 sidor och vol. XVI med 211. Referat från NOF:s årliga sammankomster räckte inte som komplement.
Långa arbeten kl’.nde efter mönster från Acta Chirurgica Scandina- vica utges som supplement och under tidskriftens första 10-årsperiod utkom också 3 supplement, alla från Sverige, men under den andra endast ett, från Danmark. Stagnationen blev mer och mer uppenbar och det var väl därför ingen tillfällighet att tre bemärkta doktorsavhandlingar från Waldenströms klinik utkom som supplement till Acta Chirurgica. NOF:s protokoll från denna tid innehåller mycket litet om Acta, egentligen endast uppgifter om fastställda prenumerationspriser för NOF-medlemmar. Från Actas egna redaktionssammanträden saknas protokollen.
De svårigheter som Acta råkade in i berodde säkerligen till väsentlig del på 2:a världskriget med dess för- och efterverkningar. De accentuerades av att Munksgaards Förlag år 1950 bytte ägare. Redan 1938, motsvarande vol. IX, hade Levin & Munksgaards Forlag övergått till att bli Munksgaards Forlag p.g.a. D. Levins bortgång. Detta var mera en intern angelägenhet inom företaget, men när nu förlaget helt skulle byta ägare efter Ejnar Munksgaards bortgång blev situationen allvarligare. Den för Acta brännaride frågan var hur Actas och förlagets affärer stod sinsemellan. Det sades att Ejnar Munksgaard var känd för att bära förlagets räkenskaper i “buxelommen” och Bentzon kunde inte redogöra för hur saken låg till.
En omdaning av Actas redaktion hade kommit till stånd redan år 1947. Sten Friberg, som efterträtt Henning Waldenström som professor i Stockholm, blev “Editor” fr.o.m. vol. XVII och NOF:s generalsekreterare Sven Kiær inträdde som “Redigenda Curavit”. Bentzon stod kvar som en av redaktörerna från Danmark. Redan efter ett år efterträddes Sven Kiær av J. Agerholm-Christensen, som fick den vanskliga uppgiften att försöka komma till klarhet i det finansiella läget vis a vis förlaget. Han kvarstod endast två år, emedan han lämnade Danmark för att bosätta sig i England, och efterträddes i juni 1950 vid NOF:s möte i Härnösand av Sophus von Rosen. Som nya redaktörer tillträdde fr.o.m. vol. XVII: S. Friberg, G. Wiberg, vol. XVIII: A. Berntsen, J. Hald, K. E. Kaltio, vol. XXII: S. Kicer, vol. XXIV: I. Alvik, vol. XXVI: A. Bertelsen, P. Lütken, vol. XXVÜI: A. Langenskiöld och från vol. XXXVI: H. Nissen-Lie.
Fr.o.m. Agerholm-Christensens tillträde som “Redigenda Curavit” finns protokoll och verksamhetsberättelser från de årliga sammanträdena med Actas redaktörer i samband med NOF-mötena. I protokollet från Härnösandsmötet står att förhandlingarna med Munksgaards förlag ännu inte kunnat slutföras men att man hoppades att, och strävade efter, att kunna överlämna Acta till NOF utan skulder. Actas förhållande till NOF hade sålunda ännu inte närmare fastställts. Detta skedde inte förrän 1952. Det ekonomiska mellanhavand et med Munksgaards förlag kunde emellertid regleras redan hösten 1950. För- lagets fordran på Acta hade då reducerats till 1.405:64 Dkr och i juli 1951 kunde en ny överenskommelse med förlaget undertecknas av Friberg och von Rosen. Först efter den ekonomiska saneringen av Acta blev det 1950 beslutat att Acta kunde övertas av NOF. Detta bekräftades vid styrelsemöte och generalförsamling 1952. Därmed började en ny era för Acta, kännetecknad av en snabb och betydande expansion, i utmärkt samarbete med Munksgaards. Waldemar Pedersens boktryckeri sparade sig inte någon möda för att ge tidskriften ett attraktivt utseende. Samarbetet med Wald. Pedersen kom först att brytas år 1978 i och med tryckeriets nedläggning. För vol. IX var prenumerantstocken 288 för fullt betalande och 126 för N.O.F.- medlemmar, sammanlagt 414. Redan två år senare hade antalet fullt betalande ökat med 33 % och efter ytterligare 4 år var det sammanlagda antalet abonnenter fördubblat.
En väsentlig orsak till detta lyckosamrna förlopp var säkerligen de efter 2:a världskriget snabbt ökande internationella kontakterna, för Nordens del inte minst med U.S.A. och snart också med Sydamerika och Asien. SICOT:s av kriget avbrutna kongresser hade återupptagits med kongressen i Amsterdam 1948. I den allmänna ovisshet om var nästa kongress skulle avhåll as och Sverige också nämnts, hade Sophus von Rosen tagit sig före att i egenskap av ordf. i Svensk Ortopedisk Förening, grundad 4 år tidigare, inbjuda mötet att förlägga 1951 års kongress till Stockholm. Han hade stöd av de svenska mötesdeltagama och kongressen organiserades och genomfördes med stor framgång av Stockholmskollegerna. Vid denna kongress lät förlaget utan kostnad för Acta trycka 325 ex. av fasc. 4, vol. XX, som kunde bifogas kongresshandlingarna.
År 1956 bytte Munksgaards förlag åter ägare men denna gång utan störande konsekvenser för Acta. Fr.o.m. detta år hade Actas finanser förbättrats så att ekonomiskt stöd utifrån inte längre behövde sökas. Tidigare hade Rask-Urstedts fond och svenska staten årligen bidragit med 2000 kr vardera, i resp. lands valuta. Tillfälligt ekonomiskt stöd hade också erhållits från finska staten och S.V.C.K.
Manuskript från författare utanför Norden mottogs i stigande omfattning, särskilt från länder utan egna specialtidskrifter i ortopedi eller traurnatologi. Ovanligt många utländska bidrag förekom i fasc. 3-4, vol. XXII, som en hyllning till Sten Friberg och Gunnar Wiberg med anledning av deras 60-årsdag. Tidskriftens abonnemangsstock ökade successivt och passerade med vol. XXIX, år 1965, 1000-talet, med 316 abonnemang i Nord- och Sydamerika och 92 i Asien, företrädesvis i Japan. Under Actas tredje 10-årsperiod utkom 37 supplement.
År 1964 inköptes Munksgaards vetenskapliga avdelning av Blackwells Ltd., Oxford och följande år utkom Actas vol. 36 med nytt omslag utan collaborantförteckning. Bland coliaboranterna hade E. Jensen, L. J. Ollonqvist och H. G. Gade kvarstått alltsedan Actas begynnelse. Den längst kvarstående svensken Kjell Bergman hade gått bort 4 år tidigare. Under de gångna åren nytillkomna collaboranter var – beträffande respektive land i anförd ordning – för Danmark: A. Monberg, Sv. Kiær, Johs. Meyer, J. Agerholm-Christensen, E. Thomasen, för Finland: G. Wallgren, L. Hagelstam, A. R. Klossner, för Island: S. Hallgrimson, för Norge: J. Hald, H. St ören, I. Alvik, H. Nissen-Lie, M. Foss-Hauge, Amt Jakobsen, för Sverige: R. Hanson, S. v. Rosen, N. Silfverskiöld, S. Friberg, G. Wiberg, C. Hirsch, R. Magnusson, E. Severin, M. Sjövall. Collaboranternas uppgift hade hela tiden varit mera symbolisk än reell.
Två år senare var abonnemangsstocken nära 2000 och vid denna tidpunkt hade sammanlagt omkr. 90 supplement utkommit. År 1966 antogs ett nytt stadgeförslag beträffande Actas förhållande till NOF och där bl.a. en åldersgräns på 70 år för Actas funktionärer fastställdes. Knud Jansen övertog 1968 posten som “Redigenda Curavit”.
Vid denna tid hade manuskripttillgången blivit allt rikligare och därmed svår att bemästra. Actas redaktion och NOF:s generalsekreterare hade därför börjat diskutera möjligheten att knyta specialsakkunniga medarbetare till redaktionen. Ett förslag utarbetades av Sten Friberg och Knud Jansen och fr.o.m. 1971 kom så en ändring av Actas struktur och praxis till stånd. Enligt denna särskiljes 12 subspecialiteter inom vilka redaktionen kan anlita specialsakkunnig för hjälp med bedömningen av inkomna manuskript.
Sten Friberg avgick med pension från professuren i ortopedi i Stockholm 1969 och 1970 drog han sig tillbaka från Acta. I samband med 1971 års nyordning hade fastställts att Actas redaktion skall väljas av NOF med en representant för vardera Danmark, Finland, Norge och Sverige, fr.o.m. 1976 därjämte en representant för Island. Befattningarna “Redigenda curavit” och Editor blev sammanslagna till en befattning som Editor. Ordförande i den nya Acta-styrelsen blev Anders Langenskiöld och Editor blev Knud Jansen. Ovriga medlemmar i redaktionen blev Henrich S. Nissen-Lie, K. Harry Sørensen och Gunnar Wiberg.
För att under mellantiden lätta på manuskriptanhopningen hade en reviderad volym utgivits 1969 och med NOF:s medgivande två volymer under år 1970. Fr.o.m. 1971 utökades Actas årsvolymer till att omfatta 6 fasciclar och endast engelskspråkiga manuskript accepterades. Samtidigt upphörde de ditintills brukliga sammanfattningarna på franska och tyska. Antalet artiklar på franska hade redan under Actas andra 10-årsperiod minskat från 7 % till 1 % och antalet tyska från 28 % till 9 %. Fr.o.m. vol. XXI förekom artiklar på båda dessa språk endast helt sporadiskt. 1973 utsände Acta ett 10-årsindex för vol. 31- 40. 1976 ändrade Acta format och typografi med övergång till 2-spaltig sättning.
En nyhet i organisationen blev också att Actas styrelse varje år har ett sammanträde med förlaget förutom det styrelsesammanträde som enligt tidigare praxis hålles i samband med NOF:s ordinära kongresser. Vid mötena med förlaget diskuteras redaktionella, tekniska och ekonomiska frågor. På senare tid har dessa möten kopplats samman med sammanträden i NOF:s styrels’e.
Det formella förhållandet till Munksgaards förlag vilade på gamla delvis bortglömda betingelser och genom mandat från NOF har därför utarbetats och fastlagts ett bindande kontrakt, enligt vilket Acta helt är NOF:s egendom. För produktion, administration och förtjänst åtnjuter förlaget en procentuell del av bruttoinkomsten.
I stigande omfattning har författare utanför de nordiska länderna sökt att få arbeten publicerade i Acta och antalet abonnenter har kontinuerligt stigit, särskilt från USA och Japan. År 1977 var antalet prenumeranter 3200. I samband med SICOT-kongressen i Köpenhamn 1975 utgavs en särskild “Issue” av Acta där inledningsföredragen publicerats, en PR-åtgärd av liknande slag som vid SICOT-mötet i Stockholm 24 år tidigare.
Actas internationella anseende är bl.a. dokumenterat i American Orthopaedic Associations jubileumstidskrift 1977, där Acta bedömdes som en av samtidens bästa ortopediska tidskrifter. Journal of Bone and Joint Surgery har medtagit Acta i sin “Five Years Cumulated Issue” som enda tidskrift utanför U.K. och U.S.A.
De nationella nordiska ortopediska sammanslutningarna erbjöds 1972 att publicera sina mötesförhandlingar i Acta. Detta sker nu i full ut- sträckning även om man ännu inte nått fram till en slutgiltig form. Redan 1934 övervägdes ett samarbete med Holland. Denna fråga har sedan dess inte diskuterats förrän 1977 efter en framställning från Nederlandse Ortopaedische Vereniging om etablerandet av ett samarbete varigenom holländska arbeten skulle publiceras i Acta.
För den typografiska utformningen av Acta har Vald. Pedersens Bogtrykkeri i København svarat från Actas tillblivelse intill helt nyligen. På grund av företrädesvis den tekniska och ekonomiska utvecklingen har nu produktionen överförts till Fa. Whitefriars i England, samtidigt med övergång till fotosats. År 1972 hade typografin ändrats till 2-spaltig sats.
Actas tillväxt jämte andra gynnsamma förhållanden har gjort att större ekonomiska bidrag än tidigare kunnat utgå till supplement liksom också till färgklicheer. Annonstillgången har varit stigande, men har medvetet hållits i begränsat omfång. 1978 blevockså Island representerat i styrelsen genom S. Haraldsson.
De senaste tre åren har Editor haft hjälp i redaktionsarbetet av Poul S. Rasmussen som Associate Editor. Tidskriftens snabba utveckling, som återspeglar ortopedins starka tillväxt såväl inom experimentell grundforskning som inom klinisk forskning, kan komma att fordra en ny revision av formerna för dess administration och ledning inom en nära framtid.